För barnFör ledareOm ossKontaktPressStartsidan
 
 
 

Verktygslåda för skolans stöd

Genom att delta i projektet Skol-BIM vill Björkvallsskolan öka sin förmåga att upptäcka och ge stöd till barn som växer upp i en familj med missbruk. 
– Alla vuxna på skolan behöver ha en verktygslåda med basutrustning, menar skolans rektor Lisbeth Beckmann.


Det är förmiddagsrast på Björk-vallsskolan i det lilla samhället Björklinge, ett par mil norr om Uppsala. I den breda korridoren, som även är uppehållsrum, spelas det biljard. Vid några låga bänkar sitter en grupp tjejer. Anja Karinsdotter, kuratorn, går förbi när en av tjejerna ropar på henne. Hon stannar till och pratar en stund innan vi svänger av mot nästa korridor, förbi personalrummet och in i ett litet mötesrum.

Här är det dags för dagens träff med skolans projektgrupp för Skol-BIM. Karin Malmberg och Sofia Lind gör sig redo att leda samtalet. Karin Malmberg är specialpedagog och Sofia Lind socionom, men just i det här sammanhanget är de så kallade utvecklingsledare från Uppsala universitet. Runt bordet sitter Anja Karinsdotter, Jon Jonze, lärare i idrott och hälsa, Goran Ismail, elevvärd och lokalvårdare samt Lisbeth Beckmann, rektor.

– Vad tyckte ni om utbildningsdagen i februari, frågar Karin Malmberg och syftar på en heldag på temat ”Det goda samtalet” för all personal på Skol-BIM:s projektskolor.
– Jag lärde mig hur viktigt det är att fråga, säger Goran Ismail. Och vikten av att stanna kvar och inte bara gå därifrån.
– Ja, det är ju inte minst viktigt i din roll, du som är ute mycket bland eleverna, konstaterar Karin Malmberg.


Testa handlingsplanen

Dagens ämne är att ta sig an vårterminens huvuduppgift inom Skol-BIM: en handlingsplan för att upptäcka och ge stöd till barn och ungdomar som har föräldrar med missbruksproblem.
– Målet är att den ska vara klar till sommaren. Nästa termin ska vi testa handlingsplanen för att få möjlighet att rätta till det som inte funkar.
Lisbeth Beckmann nickar. Ja, det är viktigt att kunna pröva hur det fungerar i praktiken.

Sofia Lind delar ut ett papper med de olika punkterna som ska utgöra basen i handlingsplanen. De är hämtade från Skolverkets utvecklingspaket ”Sju timmar om…”.
– Ska vi ta en punkt i taget och titta på det? frågar Karin Malm-berg och gruppen kring bordet läser på listan.

Första punkten handlar om att upptäcka. Samtalet sätter igång. Vad kan det betyda att en elev inte vill byta om och vara med på idrotten? Finns det barn som sover för lite eller kommer till skolan utan att ha ätit frukost?
–  Det finns en del elever som inte vill gå hem, berättar Goran Ismail. Det finns även elever som kommer klockan sex när jag öppnar skolan. De vill bara komma in och få vara ifred en stund.


Lägger pussel

De andra runt bordet hajar nästan till. Är det verkligen så att vissa elever hänger på låset så tidigt på morgonen? 
– Men tänk att då vet de ju att ”här finns Goran”, säger Lisbeth Beckmann.
– Ja, det är verkligen värdefullt, konstaterar Sofia Lind.

Detta med att upptäcka hur barnen har det är som att lägga ett pussel, menar Karin Malm-berg. Olika bitar som var och en för sig kanske inte säger så mycket, men som tillsammans skapar en hel bild.
– Jag tror att vi är ganska många här på skolan som är bra på att hålla ögonen öppna, säger Anja Karinsdotter. Men det gäller också att hitta enkla sätt för att kunna prata med varandra om det vi ser.
Lisbeth Beckmann håller med:
– Ja, det är viktigt att hitta ett naturligt sätt att göra något med den där magkänslan som man kan ha kring en elev.
– Det är svårt att lägga pussel ensam, menar Sofia Lind. 
Gruppen enas om det bör stå något om detta i skolans handlingsplan. Vilka rutiner ska gälla och vilka sammanhang finns där skolans personal får tillfälle att prata om sådant de lägger märke till?

Nästa punkt på listan. ”Samtala”.
Hur kan man ta det där ”svåra samtalet” med en elev? Vad har ungdomarna i referensgruppen sagt om detta? Hur tycker de att vuxna ska gå tillväga?
– De tipsar om att man ska utgå från sin oro, säger Karin Malmberg som vet att det ofta finns en osäkerhet hos lärare kring just hur man tar upp detta med en elev.
– Många är nog oroliga och tänker ”Vad gör jag av svaret?”. Men där och då behöver man ofta bara lyssna och finnas, menar Sofia Lind.


Skapar tydlighet

En av fördelarna med att ha just en handlingsplan är att ge de vuxna en trygghet i att veta vad som gäller på vår skola. ”Om jag får ta del av den här historien, då gör jag så här”. Om det är tydligt vad nästa steg är så blir det lättare att våga ställa den första frågan.

Frågan bollas fram och tillbaka. Vad är det som gör att lärarna känner sig osäkra? Behövs det mer kunskap om hur en orosanmälan till socialtjänsten går till? Går det att sänka tröskeln för att vända sig till kuratorn? Vem är det egentligen som bör ta samtalet med en elev?
– Om en elev börjar berätta något för en lärare så kan det upplevas som ett jättesvek om läraren svarar ”Du kan få prata med kuratorn”, säger Karin Malmberg.
–  Kanske kan kuratorn istället stötta läraren i hur hen ska göra? funderar Sofia.
Anja Karinsdotter håller med och betonar vikten av att stärka personalen i att våga ta de svåra samtalen.
– Man måste ge så mycket tid barnet behöver, slår Goran Ismail fast.

”Samarbeta med hemmet” – vad borde finnas med under den punkten? Jon Jonze funderar över den idealiserade bilden av en familj.
– Om man söker bilder på ordet ”familj” så visar alla mamma, pappa och två barn. De är vita och lyckliga.
Hur påverkar en sådan bild den elev som lever i en familj som inte stämmer med idealet? För den som lever med en förälder som missbrukar minskar troligen oddsen för att vilja berätta hur det är hemma.


Frågar hur eleverna mår

Samtalet går vidare. Vore det möjligt att ha en enkel elevenkät som underlag för utvecklingssamtalen, där man exempelvis kan ha frågor om hur ofta barnet äter frukost eller liknande? Ja, kanske det, värt att fundera vidare på. Skolsköterskans hälsosamtal har redan förändrats, berättar Lisbeth Beckmann:
– Efter att vi klev in i Skol-BIM har skolsköterskan börjat lyfta upp fler frågor om hur eleverna mår. 
– Ja, hälsosamtalen tar längre tid nu, säger Anja Karinsdotter.

Skolsköterskan hade inte möjlighet att vara med på dagens träff med Skol-BIM, men Karin Malmberg och Sofia Lind antecknar. Gruppen bestämmer hur arbetet med handlingsplanen ska löpa vidare fram tills nästa gång gruppen ses. Klockan på väggen visar att det är dags att återgå till skoldagens vanliga uppgifter.

Först blir det lunch. I skolmatsalen serveras fisk- och broccoligratäng. Jon Jonze har tid för lite eftersnack mellan tuggorna. Han blev tillfrågad av rektorn att sitta med i projektgruppen efter att ha haft erfarenhet av att stötta en elev kring just missbruk hemma. Då gällde det helt enkelt att lyssna, och fråga.
– Hur länge har det varit så här? Är det någon annan som vet om hur du har det? Får jag prata med någon annan om det du har berättat?


Större medvetenhet

Jon Jonze har inte hunnit jobba så många år som lärare men han har ändå insett att det inte är ovanligt att elever vill och behöver berätta svåra saker.
– Första gången någon vände sig till mig blev jag kanske lite handfallen, men det var ju ett stort förtroende, säger han.
För Jon Jonze är det en naturlig sak att finnas till för de elever som behöver det.
– Det har känts viktigt att kunna vara en fast punkt.
Han uppskattar Skol-BIM:s referensgrupp med ungdomar som ger påminnelser om vad som behövs.
– För mig har det varit jätteviktigt att exempelvis få höra att det är bättre att göra något litet för att stötta, än inget alls.

Idag upplever han att det på skolan finns en större medvetenhet om missbruk i hemmet. Ämnet är något som det pratas mer om. Jon Jonze ser att något har ändrats:
– Efter att vi började med Skol-BIM märker jag att lärare vågar se.

Text och bild: 
Helena Wannberg

Ökad kompetens och handlingsplan

Björkvallsskolan i Björklinge, norr om Uppsala, är en av fyra högstadieskolor i Uppsala län som deltar i Skol-BIM. Skolan har en projektgrupp som har träffats var sjätte till åttonde vecka sedan 2015. Vid två tillfällen – höstterminen 2015 respektive 2016 – har skolans hela
personal deltagit i en heldag om barn i missbruksmiljö för att öka kompetensen i ämnet. Föreläsare har varit läraren och föreläsaren Petra Staaff samt Maskrosbarn.

Under 2017 ska skolan ta fram en handlingsplan för att upptäcka och ge stöd till barn och ungdomar som växer upp med missbruksproblem i familjen.

Läs mer på www.bjorkvallsskolan.uppsala.se

 

 



Forsknings- och utvecklingsarbete på
fyra skolor

Skol-BIM är ett forsknings- och utvecklingsarbete där skolans personal, forskare och utvecklingsledare arbetar tillsammans för att utveckla skolans förmåga att upptäcka och ge stöd till barn och ungdomar som har en förälder med missbruksproblem. 

Forskarna har gjort intervjuer med skolpersonal och skolornas samverkanspartners (socialtjänst, barnpsykiatri, polis). De har även intervjuat 20 ungdomar som har vuxit upp i missbruksmiljö, och som nu är i slutet av sin skoltid. Ungdomarna har fått berätta om vilken betydelse förälderns missbruk haft för dem, med fokus på skolan. Kunskaper från pågående och tidigare forskning, samverkansbehov, ungdomarnas erfarenheter och tips ligger till grund för utvecklingsarbetet som sker i
lokala projektgrupper på skolorna. Skolverkets utbildningspaket ”Sju timmar om barn som anhöriga” har använts.

Skolpersonalen får fortbildning inom området och arbetet ska resultera i handlingsplaner som stöd för skolans agerande framöver. Skol-BIM är en fortsättning på forskningsprojektet Barn i missbruksmiljöer, BIM (Uppsala universitet 2012–2015). Skol-BIM pågår i samverkan mellan sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, Region Uppsala/FoU och fyra skolor
i Uppsala och Enköping under åren 2015–2017. Folkhälsomyndigheten är finansiär.

Vill du veta mer? Kontakta projektledare Karin Alexanderson, 018–471 10 39,
karin.alexanderson@soc.uu.se.

 

 
 
   
  Junis är barnens organisation. Vi finns i hela landet och ger möjlighet till roliga och utvecklande fritidsaktiviteter där barnen själva får vara med och bestämma. Verksamheten sker i nykter miljö med engagerade och utbildade ledare.

Junis står på barnens sida. Vi arbetar för att skapa opinion och påverka beslutsfattare – både i Sverige och internationellt – för barns rätt att växa upp i en trygg och nykter miljö. All vår verksamhet vilar på grundsatserna demokrati, solidaritet och nykterhet.


Junis på Facebook  Junis på Twitter  Junis på Instagram 
  Om Junis
Att vara ledare
Junis rapport
Junis shop
Trycksaker
Lediga tjänster

Besöksadress:
Gammelgårdsvägen 38
Telefon: 08 – 672 60 70
Fax: 08 – 672 60 01
E-postadress: info@junis.org

Postadress:
IOGT-NTOs Juniorförbund
Box 12825
112 97 STOCKHOLM